MP3 på jobbet...

MP3 är något jag uppskattar stort. På jobbet är det hur skönt som helst att ha nåt eget att lyssna på, då det bara spelas en massa skräp på radion.
En nackdel är dock det begränsade utrymmet på 512 mb jag har (skulle gärna vilja ha någon med hdd på, men har lite ont om pengar för att lägga ut på en sådan). Lite på grund av lathet har jag inte bytt musik på den så ofta, så nu har jag lyssnat på bl.a. Sugarhill Gang - Rapper's Delight och Timbuktu - Det löser sig i några veckor. Det känns att det blivit dags att förnya sig lite tills nästa arbetsvecka, men då är frågan bara vad man ska lägga in.


Nu måste jag sova, men jag kommer att fylla på detta när jag sovit och jobbat, om inte annat. Under tiden kan ni gärna ge förslag på vad som ska smyga sig in i min mp-130.


// Softarn

- To be continued -

Dagens låt!

Skriver lite kort om dagens låt som får bli The Clash - English Civil War denna låten är hur jävla bra som helst, man kan lyssna på den flera gånger i rad utan att tröttna på den.
Just därför får den bli dagens låt.

Kvällens låt

Nu är jag på tok för trött att skriva nåt vettigt, men jag utnämner "Van Morrision - Brown Eyed Girl" till kvällens låt. Lite lugn och bra om man är för trött som jag är nu.
Nu är det dags att gå till sängs!

Ha det! // Softarn

Dagens album!

Dagens album får bli Kärlek & Uppror med Ebba Grön från 1981.
Detta album är det absolut bästa som Ebba Grön gjort.
Den har många tralliga slängor men ändå väldigt rebelliska texter. De får det att låta väldigt ironiskt på nåt sätt. Lite Michael Moore över det hela på nåt sätt.
Det är svårt att förklara detta men om man lyssnar på plattan får man den känslan. Därför är detta en milstolpe i svensk punkhistoria.

Dagens låt!

Dagens låt får bli: Ulf Lundell - (oh la la) Jag vill ha dej

Snacka om att komma i partystämmning till denna låten.
Man vill bara ut och göra stan.

Del 2

The Clash försöker staka sig framåt i den tuffa konkurrensen mellan alla punkband som svämmade över i Englands alla hörn.
Men på något sätt så lyckades de få ett skivkontrakt, iofs ett väldigt dåligt sådant.
Men det var ju ändå ett kontrakt, så de åkte in i studion.
De klämde till med många hits och blev snabbt en av Englands största artister.
De blev även accepterade av en icke punkpublik på grund av att de inte bara gjorde punklåtar utan också rock och reggaelåtar. De är den enda vita grupp som blivit accepterade av reggaekulturen och andra reggae-musiker.
Men i mitten av 80-talet började det gå utför, och det blev osämja i gruppen. De splittrades kort efter en turné i USA.
Alla gick sina egna vägar för att sedermera aldrig återförenas.
Under tiden i Sverige hade Joakim Thåström bildat ett nytt band han kalla Rymdimperiet.
Rymdimperiet var föregångaren till Imperiet, de bytte namn bara efter någon skiva.
Imperiet är ett av Sveriges största rockband genom tiderna.
De har gjort hit låtar som Du ska va president, Var e vargen och givetvis tolkningen av Bellmans Märk hur vår skugga som blev en dunder hit.
Imperiet gjorde många spelningar i olika folkparker runt om i Sverige.
1987 försökte de göra sig stora utomlands, de släppte en skiva på engelska med några av deras hitlåtar översatta till engelska.
Men de blev ingen större succé. Ett år senare återkom de med en ny platta som skulle bli deras sista. Med plattan släppt gjorde de sin sista turné, för att sen aldrig återförenas igen.
Med Imperiet-projektet avslutat gick Thåström på en solokarriär.
I Japan under denna tiden hade ett band som kallade sig X Japan bildats.
X Japan är ett av Japans absolut största band. De lirade härlig skön hårdrock som på minner lite om Guns N’ Roses, fast mycket bättre.
De har både låtar på japanska och på engelska och ibland så sjunger de på båda språken i samma låt. Till största delen sjunger de på engelska med sin sångare Toshi som har en helt underbar röst. Sen har vi Hide på gitarr och hans helt underbara solo kan man nästan tro att han är en gitarrgud. Den största i bandet är Yoshiki som skrev de flesta låtarna och producerade skivorna. De två övriga är Heath på bas och Pata på andra gitarren.
Under 80-talet gjorde de hits som I’ll Kill You, Kurenai, Blue Blood, Orgasm och givetvis den enormt pampiga balladen Endless Rain, som kanske är deras allra största hit någonsin.
X-Japan blev snabbt stora i hela asien. Det ledde till stora turnéer och många spelningar.

(Fortsättning följer)

Tröttnat på radio som...

... spelar dålig musik och till hälften består av reklam?

Visst kan man lyssna på egen musik från skivsamlingen, men ibland är det skönt att bara låta någon annan välja musiken, och även få höra lite nya sköna låtar.
På det stora vida nätet finns det mängder av webradiostationer att välja bland, för alla smaker. Men det finns inte så många svenska stationer.

Gillar du musik inom genrerna Dance, Trance, Pop och Rock ska jag tipsa om en bra, reklamfri svensk station vid namn Radioseven. De spelar inte bara ny musik, utan spelar även äldre klassiker man aldrig glömmer.
Radioseven är inte bara en nätradio, utan även en community där du kan dela med dig av din musiksmak genom att tipsa och rösta på låtarna som spelas. Sedan kan man se vad för musiksmak de andra medlemmarna har genom att titta in statistiken på vad de har röstat på musiken som har spelats. Du kan prata med programledarna och alla andra medlemmar på sidan. Vill du önska en låt, skicka en hälsning eller kanske bara säga något till en av de störtköna programledarna är det ingen tvekan om att du ska ringa eller maila.

Adressen är www.radioseven.se och jag hoppas vi ses där!

Det var väl allt för mig ikväll, för nu ska jag komma på något att äta innan jag svälter ihjäl.
Ha det! // Softarn.

Året var 1976

Året är 1976 en punkvåg öser över Sveriges ungdomar, som i rasande fart tar till sig den nya musikstilen.
De suger i sig den nya lyriken som sjungs ut. De tror att nu, nu är det faktiskt deras tur att få göra sig hörda. Eftersom rock 'n' roll-generationen har vuxit upp och det finns ingen musik som gör dem speciella längre.

Punken kommer då som en räddning för den nya generationens ungdomar.
Punken visar på att de inte behöver kunna spela som gudar på sina instrument.
De vill kunna göra sig hörda och de vill visa vad de tycker är fel och det de vill ändra på.
Ska den nya musiken verkligen kunna ändra på världen?

Bland de svenska ungdomarna finns det tre stycken i den kungliga huvudstaden, som kommer att göra ett försök till att göra nåt för förorts-ungdomarna. De vill bli underhållna och ha kul och festa men den svenska byråkratin som inte vill lyfta ett finger för de ungdomar som är fast en den trista förorten.

De tre killarna bestämmer sig för att starta ett punkband och de öppnar ett ställe som de kallar Oasen där en massa band spelar nätterna långa.
De tre ungdomarna kallar sig Ebba Grön de börjar spela i Oasen men snart får de skivkontrakt och allting börjar rulla. De blir ett av Sveriges absolut största punkband.
En äkta punkare skulle kalla deras stil för trallpunk och det kan man väl säga att det är.

Man hör i deras musik att de är mycket inspirerade av det engelska punkbandet The Clash som också under denna tiden växer till ett otroligt stort band. De turnerar runt med Sex Pistols som har blivet det största och första punkbandet genom tiderna.
Men The Clash som nu turnerar med dem får inte spela så många spelningar för Sex Pistols som är riktigt hårda punkare super och knarkar som fan så de ställer in nästa alla sina spelningar.

Men i Sverige fortsätter Ebba Grön att växa och de turnerar runt om i hela landet. De gör hit låtar som We're only in it for the drugs, Total Vägra, Ung å Kåt. Blå tågets låt Den ena handen vet vad den andra gör som de döper om till Staten och kapitalet, detta blir deras absolut största hit någonsin. Under början av 80-talet bestämmer sig Joakim Thåström för att starta ett nytt band och byta musikstil. Med det blir början till Rymdimperiet.

(fortsättning följer)

Fuck va bra!!

Satan vilken bra låt, Ulf Lundell - Jag har jobbat hårt. Detta är absolut dagens låt.
Jag hade helt glömt bort vilken skön låt det var.
Kom igen alla sväng med mig till denna låt.

CHOP CHOP

DJ Calle, vi vill dansa!

DJ Calle är en av landets sämsta DJ:s.
Det är rätt kul hur klubbar kan var så blinda, för det snackas öppet om hur dålig han är.
Det är med stor förvåning att de envisas med att ha kvar honom (troligen för att han är billig).
Jag tror att t.ex. Statt i Tranås som är en av hans kunder (Troligen den största och snart enda) inte har märkt att han inte spelar vad folk vill ha.
Man kan gå fram till honom och fråga efter en låt som man själv vet att 86% av "publiken" vill ha. Då kan man få svaret "Nej har inte den gå ner å dansa med dig" eller "Nej, är det du eller jag som är DJ, det vill de inte ha." osv. Han är otrevlig och spydig.
Han tror på fullaste allvar att han är nån super-DJ som egentligen hör hemma på Ibiza eller nåt i den stilen, men i själva verket hör hemma på sin egen lilla privatfest där hans närmaste vänner får lida till hans musik.
Men ibland när han väl får på en låt som alla vill ha så har han antingen på den i 1 minut eller så pratar han sönder hela låten med en massa ord som inte har nån speciell innebörd eller nån mening.
Har ni det bra?!
Vill ni ha mer?!

Efter det löper en dialog utan mening och utan nån som helst betydelse. En dialog om hur han kommer att spela hela natten och att det snart är dags för en eventuell gästartist.
Detta med att ha gästartister är faktiskt en riktigt bra grej, Statt i Tranås har faktiskt haft artister som Petter, Tess, BB Klas (ej en artist, bara en ö-kändis) och några lokala band.
Men dessa har inte fått vara på scenen nån längre stund. Petter hade de på scenen i en halvtimme och Tess sjöng typ 3-4 låtar sen var det dags för DJ Calle igen och dra på sin musik som han tror vi vill höra.
Vi gick inte till Statt för att höra DJ Calle utan vi gick dit för att höra Petter och Tess och de andra gästartisterna som var på besök.
Vi i Tranås vill att Statt ska börja leta efter en annan DJ.
Detta skulle innebära att mer folk kommer och mer folk på dansgolvet som dansar och blir törstiga och köper mer drinkar mm.
Vi går till statt med en liten förhoppning om att kanske idag kommer vi att ha bra musik att dansa till.
Men så blir aldrig fallet ibland känner vi hur meningslöst det är att gå till Statt för vi vet att DJ Calle inte kommer spela nån bra musik, så vi tar oss till alla andra barer runt om i Tranås
Nä DJ Calle, du är faktisk en av sveriges sämsta DJ:s.
Tycker du bör lyssna på våra önskningar och skaffa de låtarna till nästa gång du spelar annars kan du bara dra dit pepparn växer.

Alla som har läst detta och inte varit på nån nattklubb där DJ Calle har spelat, lyd mitt råd, det är inte lönt att gå dit.
Jag kommer skriva om jag ser nåt ljus, men så länge ska ni undvika att gå dit när han spelar.
Det finns alltid nåt bättre ställe att gå till.

Tack för mig!

CHOP CHOP

Oh Brother, Where Art Thou?

Vilken film!
Definitivt en av George Clooneys absolut bästa filmer. Här gör han en kanonroll tillsammans med skådisar som John Turturro, Tim Blake Nelson och John Goodman.
Alla gör sina roller kanonbra.
Och alla får till den där riktigt fula sydstats dialekten och den där gångstilen som ser ut som att alla har skitit på sig.
Filmen handlar om 3 stycken fångar som är fastkedjade i varandra och sedan rymmer tillsammans för att söka en skatt.
Deras resa tar dem genom hela staten Mississippi där de träffar på alla sorters människor.
På deras resa får de möta bl.a KKK (Ku Klux Klan) och de allra mest inhemska sydstatsbor du kan tänka dig.
Samtidigt som de reser staten runt så är de jagade av polisen som gör allt i sin makt för att få fast dem.

Jag har själv sett denna filmen 8 gånger och tycker den fortfarande håller stinget.
Soundtracket är helt underbart mixen av äkta countrymusik till äkta och ruggigt bra niggro Bluse. Man känner hur tårna bara börjar gunga med till Soggy Bottom Boys - I am a man of constant sorrow och Chris Thomas King - Hard Time Killing Floor Blues de här låtarna får helt enkelt bli dagens låtar. Mycket sköna låtar, man bara njuter när man hör dem.
Ni som inte har Oh Brother, Where Art Thou?-soundtracket måste bara skaffa det first thing in the morning.

Ja, jag rekomenderar det mycket starkt.

Ja då har man väl sagt det som behövts säga om filmen Oh Brother, Where Art Thou?

CHOP CHOP

SÅ

Så, nu ska väl den största delen vara klar men det finns alltd nåt vi kanske kommer att ändra på.

Skriv vad ni tycker om den nya designen.

Även jag har fixat till min blogg lite, Mackes blogg kolla in den med.

Dagens låt: Mötley Crüe - Wild Side

CHOP CHOP

Ändrar på sidan!

Vi håller på att ändra lite på vår sida så det kan se lite konstigt ut till och från.
Men det kommer bli mycket bättre senare sen när vi är klara.
Ha tålamod bara så...

Får väl slänga ihop nåt efter allt förbannat tjat...

Ja det tjatas mycket om att man ska skriva här... Just nu har jag inget speciellt att komma med, men ska väl slänga ihop något iaf.

Det var första dagen på jobbet idag, och det var väl bra. Nackdelen var dock att mina skor känns mer som ett par skor av sten eller något liknande. De är stenhårda, man får skoskav av dem, och ont i fötterna om man står för länge. Jag väl skaffa någon sula eller liknande för att eliminera smärtan, eller iaf minska den lite. ;)

Det var väl i stort sätt vad jag hade att säga. Inte för att jag tror att nån bryr sig, men nu har jag iaf skrivit något, så nu kanske tjatet minskar något. Nu måste jag iaf jag lägga mig om jag ska komma upp till jobbet imorgon.

God natt med er!

Eric Clapton - Cocaine

Eric Clapton sjöng om cocaine.
Och har man sånt på sig, då riskerar man att åka fast för olaga innehav.
Och innehav är ju ett annat ord för swimming pool som är ett tecken på hög standard.
Och nån som sjöng om hög standard var ju Peps Persson.
Och då är det alltså tvångsrakning som ska in på rad nummer 2.

Ett litet stycke ur Hipp Hipp. Var bara tvungen att skriva ner det nu när jag satt och lyssnade på Eric Clapton med låten Cocaine.
Låten som för övrigt är riktigt bra.
Om ni nu mot all förmodan inte hört den sätt er och lyssna på den med detsamma.

Denis Leary

Dagens skivtips får faktiskt bli Denis Learys första två skivor No Cure for Cancer och Lock 'N Load.
Han blandar musik och ståupp-komik.
Det är två riktigt roliga skivor med sjuka texter till musiken och en helt underbar ståupp-komik.
Några spår jag rekomenderar från skivorna är bl.a Life's Gonna Suck (från Lock 'N Load) och Asshole (från No Cure for Cancer) två riktigt bra låtar med helt sjuka texter.

För er som inte känner till namnet Denis Leary så har han även medverkat i en del filmer.
Filmer som Ice Age och Bad Boy, mest känd är han dock från komediserien The Job.

Ja det var väl allt just nu.

CHOP CHOP